Det här blir ett långt inlägg! Debatten häromdagen drog igång mig och dessutom vaknade det ett och annat troll ur vinterdvalan.
Första gången vi träffade hundägare nummer 1, för mer än ett år sedan, är det på ledarskapskurs här hos oss. Ägaren och hundarna var lika stressade och det plågsamt att se båda parter. Efter kursen har vi stöttat med ett stort antal mail, telefonsamtal och ett par personliga möten. Ibland förvandlas kunder till vänner och i det här fallet är det så.
När ägaren kämpat länge och väl kommer vi fram till att den yngre hunden triggar i så stor omfattning att problemen aldrig kommer att lösas. Ägarens oro över att hunden skall hamna i klorna på någon som arbetar med korrigeringar är den största boven. På något vis får vi fram budskapet att i denna situationen är det två hundar och en ägare som lider men om den yngre får flytta tillbaka till uppfödaren kan det sluta med att alla tre får det bra.
Vi är fulla av beundran för denna ägare som satte sina känslor till sidan för att hundarna skulle få det bättre.Här följer utdrag ur några mail som beskriver hur det varit och hur det är idag.
———————————————————————————————
xx såg så lugn ut igår så jag kände att jag bara ville gosa lite med klapp och kel, men inte ens det gick… De stressar av min närhet fast att jag är lugn… Jag vill ju ibland kunna ta i och klappa mina hundar…. Det känns inget roligt att ha hund längre, det känns inte som att vi tillför varandra något längre…
Jag har alltid varit aktiv med mina hundar, xx som va min första xx va jag alltid ute och vi motionerade tillsammans, inlines, löprundor, promenader, cykla, simma ja allt vad vi kunde göra ihop… (Har även haft en liten häst som jag gjorde allt detta tillsammans med) Nu tänker jag istället, nej det ena eller det andra kan jag inte göra för det stressar hundarna och så blir det bara värre och värre med stressen, guuuuuuud de ska inte känna att de måste ut och få sin motion för då blir det stress och att de kräver att få komma ut hela tiden… Jag har inte dåligt samvete över att de inte får göra något men jag saknar det livet jag och xx levde…
Känns som att enda gången jag är tillfreds är när jag ser dem sova
Har just nu satt hundarna i hundgård hemma hos mina föräldrar, skulle ta ut dem en sväng igår kväll för att rasta dem, men de stressade så dant nä jag kom dit och öppnade så jag stängde och gick. De får väl sitta där tills de är lugna när vi kommer upp, ja vet inget annat…. De kan göra ifrån sig ute och gå in i huset så de dör ju inte. Så fort de ser mig har de en förväntan på att få följa med och att vi ska göra något. Men om de får följa med och vi gör något så intresserar de sig ändå för en massa annat… De är ju inte som så att, yes, nu fick vi äntligen följa med och vara med vår matte… Hon är bara så suuuuuuuper…
Jag vill ha en känsla som säger att vi arbetar med varandra och håller ihop istället för en känsla som säger att vi motarbetar varandra och ju “bättre” de går ju mer kommer vi ifrån varandra.
När de varit lösa typ på tomten eller så och jag kallar på dem så får ja inga reaktioner, förut har iaf xx kommit när jag kallat på henne.
Nu är det mer, ååå jag är så upptagen med allt annat….
Inne om ja säger deras namn så far de upp och kommer springandes… Vill ju liksom att de lyssnar och kommer snabbt när jag ropar på dem ute men inne kan de gärna komma med lagom tempo…
När jag tänker efter så tänker jag hur fan har jag som alltid varit minas alltid haft styr på de största djuren…. Jag tränade kameler till kamelridning, vi va ute och promenerade i djurparken i ur och skur för att lära dem att gå och inte vara rädda för saker och ting.
När jag va liten (mindre) gick jag promenader med stallets största och rätt tokiga häst, 1.78m i mankhöjd… Rätt stort när man inte är längre än vad jag är… Hon traskade på bakom mig, vi gick i skogen bland stockar och stenar hoppade över diken osv osv… Jag gick med henne pga att de inte ville släppa ut mig ridandes själv på henne.
Men jag kan inte få mina hundar, som är mer än hälften av de stora djurens storlek, att bara vara med mig och vilja det… Visst de är nog lite smartare än vad en häst är men jag tror även hästar och kameler o andra djur känner oss och våra sinnen… Men det är bara så skrattretande att det är såhär…
………………….jag vill beskriva mina känslor som jag har i kroppen nu och hur jag gärna vill att det ska vara… Kommer ihåg att hästarna kunde komma fram och lägga sina stora huvuden i min famn mysigt, men när mina hundar gör det så går de bara upp i varv och stressar… Ålar över sig på rygg, stretar och sparkar med sina ben osv osv. Jag kan inte gå in till dem och sätta mig på golvet för då kommer de farandes, trampar på en, slaffsar en i huvudet, kastar sig ner på sidan eller ålar sig in under ens ben. Äh inte riktigt något mysigt med det, så då går jag där ifrån…
………………….Men JAG kan ju inte ens en gång ha en “normal” kelstund med mina hundar, där jag sitter ner och håller mina händer på dem och klappar eller pillar dem lite i pälsen och de njuter av det och kopplar av…
Jag har nog aldrig kunnat göra det med xx (eller jo förresten de gånger hon fått komma upp i sängen) ännu mindre med xx när jag fick hem henne. Ibland tar jag henne intill mig och hon borrar ner huvudet vid mina ben. Trodde först att hon njöt av det, men tittar man på henne så ser man att hennes ögon är helt uppspärrade och hon väntar nog bara på att stunden ska vara över….
————————————————————————————————————–
Vi hade den yngsta hunden hos oss några dagar och jag skickade då följande mail till ägaren.
Hej!
Du behöver inte fundera över hur det varit utan viktigt är hur det måste bli för att hon ska komma i balans.
Jag jobbade en stund med henne igår för att försöka få henne att förstå att det inte går att styra mig. Har sedan i alla kontakter hjälpt henne att hitta en lugn sinnesstämning. I kväll överraskade jag henne en aning, ett par gånger, när hon trodde att hon hade räknat ut vad som skulle ske.
Redan igår kväll tyckte vi att hon uppförde sig som vilken hund som helst och i kväll ser jag inte någon större skillnad på henne och de andra.
Visst, jag får vara försiktig så att hon inte missförstår för då börjar hon fjäska och erbjuder beteenden för att försöka göra rätt. Är jag bara helt tydlig i mitt kroppsspråk så är hon världens raraste hund.
Kram
Bengt
—————————————————————————————————————
För ett par dagar sedan kom detta mail.
Hej!
Fick höra att du skulle vara med på kvällsöppet nu ikväll. Såg bara slutet då jag jobbat men fick så stor lust att skriva o höra hur det är med er!
Hur går det med Brave? Vad säger de om honom nu? När ska han tillbaka? Eller kommer han stanna hos er?
Här rullar allt bara på och jag känner att jag nu återfått känslan av att det bara är roligt att ha hund. Var i xx och tränade i helgen och när jag tänker efter så körde jag xx utan att känna att jag ville gå under jorden. Jag va inte alls så nervös som jag tidigare varit, så fort jag skulle ta ut hundarna när främmande människor såg på. En väldigt skön och efterlängtad känsla.
Jag har lärt mig så himla mycket och något som jag aldrig mer kommer göra är att sätta mig i den situationen jag satt i när jag hade xx. Med rätt hand så skulle den hunden må hur bra som helst, för det såg jag när jag fick hem henne efter att hon varit hos er några dagar, men tyvärr kommer hon inte få leva så. Men där hon bor nu förstår inte tjejen att det är ett problem och då fungerar det förhoppningsvis helt okej.
Vi slipper stressa varandra, jag träffar henne på träningar och det känns så oerhört bra att xx inte “klänger” och blir hysterisk av att se mig, som de flesta tycker att hundarna ska vara för att man då är så omtyckt.
Men jag märker att hon trots det håller ett öga på mig för hon lyssnar till när jag pratar på ett annat sätt än mot andra. Jag kan ibland sakna lilla damen men när jag träffar henne så kommer minnet tillbaka om hur det var och jag skulle aldrig utsätta mig för det ingen.
Det är så lugnt här hemma nu, dock stressar väl xx lite över maten o så men det är inte jämförbart. Hade en hane här hemma en vecka som sedan skulle till xx. Han va lugn undergiven och helt underbar. Jag visade honom någon gång bara att med mig så går man bakom/sidan och sedan höll han sig där. Det va faktiskt tom lättare att gå med dem två tillsamman än vad det ibland är att gå med xx själv. (Varför tror du det är så?)
xx och han fungerade klockrent tillsammans, xx som normalt inte leker med andra lekte som bara den. Lika barn leka bäst =D Det är nästan så att jag funderar på att min nästa hund skulle vara en hane.
Det är skrämmande hur man märker att så fort man har en dag man stressar så stressar xx oxå och jag har lögn i helsike att få henne att lugnt och sansat gå bakom mig. Om hon är jobbig någon dag och jag tänker efter så kan jag komma på mig om att gå och vara irriterad. Även om dessa irriterande dagarna är väldigt få just för tillfället. och så ska det förbli framöver oxå.
Det va lite skvaller här ifrån xx hoppas få höra av er snart!
Kram
—————————————————————————————————————-
För ett par veckor sedan hade jag besök av kund nummer 2. Hunden var av modell större brukshund och denna hund var den aggressivaste vi haft här på många månader. Märk väl, hunden visade aggressiva beteenden och det är inte det samma som att den ÄR sådan.
När jag efter några timmar lyckas med att få ägaren att bli lugn ligger hunden halvsovandes på golvet i köket tillsammans med våra hundar. Han reagerar inte alls när vår spånige schäfer går fram och luktar på honom. Följande mail kom de närmsta dagarna efter besöket.
Hej Bengt.
Ville bara tacka så otroligt mycket för igår! För mig var det en ny värld som öppnade sig, både jag och xx tog oss igenom våra spöken i livet och det känns oroligt skönt i kropp och själ idag. Nu känner jag mig säkrare i min roll att vara en trygg ledare att lita på.
Med vänlig hälsning, xx
Tack för i fredags:) För mig känns det som en ny värld när jag åkte från dig, bättre än att gå till en människoterapeut 😉
Med vänlig hälsning xx
Hej Bengt.
Idag har jag varit och hälsat på min vän och hade med xx. xx var i köket och hennes hund var precis utanför, jag stod mellan och behövde knappt röra mig för att xx skulle backa. Hans beteende idag var helt annorlunda emot när vi var hos dig. Idag var det inget argt beteende, han lät mer likt de gånger när vi ska gå ut. Ylade, gnydde och såg riktigt nyfiken ut. Efter en stund gick han och lade sig och såg helt avslappnad ut. Jag valde att inte ta in hunden i samma rum denna gång, kanske mest för att jag kände att det gått så bra och jag ville att både han och jag skulle ha den minnesbilden kvar till nästa gång. När hennes hund gått och lagt sig i ett annat rum var xx tillsammans med oss och min väninnans barn som är ca 1 år i vardagsrummet där xx som barnet heter satt och lekte. xx gick fram till min vän flera gånger och nosade och slickade. Han var även mycket nyfiken på xx, slickade henne på händer och nosade mycket på henne. Han lade sig efter en stund en liten bit ifrån henne och somnade, han reagerade inte överhuvudtaget när hon lät. Min vän som sett xx innan vi varit hos er såg en stor förändring, han ser avslappnad ut och framförallt nyfiken:))
Tack än en gång!
Med vänlig hälsning, xx
—————————————————————————————————————–
Nu till utbildning!
Under ett kundbesök i Stockholm träffade jag en person som var under utbildning i hundbranchen. Jag fick frågan om vilken utbildning jag har och jag svarade, 40 år med hund. Jag fick frågan en gång till för tydligen räknades min erfarenhet som utbildning. Naturligtvis räcker det inte att leva med hund i 40 år för att man skall tro att man begriper något men i vårt fall så påstår vi att vi kan mer än de flesta som gått teoretiska utbildningar. Gunilla och jag har alltid ifrågasatt det vi gör för att hitta bättre lösningar och vi har i alla år försökt lära oss att förstå hundarna och dess instinkter för att ge dem ett balanserat liv.
Jag gjorde en mycket försiktig beräkning och kom fram till att vi studerat tik med valpar i 3000 timmar och summan för hundar i övrigt hamnade på 25000 timmar. Som sagt är det väldigt lågt räknat och jag misstänker att det ska tas gånger 2 för att komma i närheten av verkligheten.
Den här personen hänvisade till forskningen och att det var den man skulle förlita sig på i sitt arbete med hundar. Låter väl vettigt men tyvärr är forskning bara hypoteser och det innebär inte att det finns några bevisade sanningar.
När etologerna skall förklara skillnaden mellan hundar och vargar hänvisar de ofta till ett experiment som visar att hundar följer handtecken i avsevärt större utsträckning än hundar. När jag nu läser boken Wolves, skriven av bl.a David Mech (världens mest erfarna vargforskare) så sågar man detta experiment totalt. Hundarna i försöket levde bland människor och vargarna för sig själva i ett hägn. Försöket uppfyller inte några kriterier för att vara vetenskapligt korrekt.
Det finns mer forskning som vi, med vår erfarenhet, kan säga är lika felaktig. Det finns också beteenden hos hundarna som ingen tycks förstå eller ens har lagt märke till. Darwin konstaterade att “om ett beteende finns i naturen så har det en funktion, allt i naturen har en mening annars finns det inte” (fri tolkning). Det är kanske dags för dagens teoretiker att ta sig en fundering över detta eller är det så att man tror sig stå över denna berömda man?
Debatten i TV kan jag skriva hur mycket som helst om men ett par kommentarer kan jag inte låta bli att göra.
Jag förstår att Dogge tycker att det räcker med kärlek. Vilken go kille! Eftersom han är den han är så kan hans hundar inte vara annat än trygga med honom.
Madam mittemot undrade hur man kan vara hundkonsult utan att kunna teorierna bakom inlärning och på det vill jag svara:
Jag kan allt om ämnet men jag vet också att detta inte gör en hund trygg. Jag skulle aldrig komma på tanken att behandla hundar så som hon gör.
Läser man i hennes vebbtidning så skriver hon att deras hundar inte fungerar eftersom de inte har tid!!!!!???? Teoretikern i Stockholm sa också att hennes hundar inte uppförde sig perfekt därför att det var svårt med egna hundar!!!??? Hur f-n (ursäkta)hade det varit om ni bevisade att det ni pratar om verkligen fungerar.
Detta gäller också de troll (Ni vet de där ligisterna som anonymt härjar runt på nätet. Troll kommer från fiskets Trolling.) som nu fått fnatt. Kom hit med era hundar, utan koppel, utan att de skäller och lever om, släpp in dem i vår flock utan att de är rädda eller aggressiva. Gå in i hönshuset utan att hönsen blir uppätna och visa desutom att hundarna inte är det minsta osäkra tillsammans med oss. Ni får inte öppna munnen och ge era hundar ett enda kommando för då är ni diskvalificerade.
Kan ni det, så ska jag lyssna på er, annars är det bara att konstatera, TROLL LEVER OCH VERKAR I MÖRKRET MEN KOMMER DE FRAM I LJUSET SÅ SPRICKER DE.