I sista numret av Hundsport svarar vi på Fredrik Steens insändare. Vårt svar finner ni här nedanför.
Man upphör inte att förvåna sig över hur den här världen fungerar. Det kommer ett samtal från dolt nummer på telefonen och vederbörande startar samtalet med en fråga angående insändaren.
Ingen presentation utan efter många om och men lyckas jag få fram namnet.
Två minuter senare slänger man på luren eftersom vi inte är överens.
Budskapet från personen är att han aldrig sett tikarna fostra valpar och att om tiken är aggressiv så blir valparna osäkra.
För det första så fostrar inte alla tikar och det är i så fall bara att beklaga om man har en sådan tik. Men det är dessutom så att många tikar inte fostrar när ägaren är i närheten, ägaren vet kanske inte vad man ska titta efter eller förstår vad tiken gör.
När en tik fostrar är hon inte aggressiv och det har vi inte på något sätt sagt att hon ska vara.
Om tiken är aggressiv mot valparna ska hon inte gå i avel eller hur?
Att disskutera termer såsom aggressiv, osäker, undergiven i text eller i telefon fungerar inte eftersom vi alla har olika värderingar i dessa ord, så när jag svarade på frågan gjorde jag ett rejält misstag. Är det någon som har frågor, invändningar eller kritik är ni välkomna hit så ska vi visa i praktiken vad vi menar.
INSÄNDAREN:
Vi håller med dig Fredrik, det är på väg att gå riktigt snett!
I november skrev vi följande i vår blogg: ” När skall alla ni som marknadsför mjuka metoder och belöning inse att ni skapar mer ”djurplågeri” än vad den hårda skolan gjorde. När ska ni inse att alternativet till mjuka metoder inte är hårda tag utan kommunikation på hundens språk och villkor. När skall ni inse att hundar inte behöver vara rädda, stressade och arga om vi människor lär oss att uppträda så att de känner sig trygga i vår värld. Hur många hundar ska behöva avlivas på grund av de metoder ni marknadsför?
Vi håller däremot inte riktigt med dig att det handlar om att säga nej för att hundarna ska göra som vi säger. För oss gäller det att finna ett naturligt förhållningssätt som gör att hundarna vill lyssna på oss, vill hålla kontakt och vara trygga och det gör de om vi talar ett språk som de förstår. Visst innefattar det ett och annat nej men det sägs i så fall med kroppsspråk och attityd, inte med rösten. Men den diskussionen behöver vi inte ta här utan det väsentliga är att vi är överens om att allt fler hundar och hundägare mår dåligt och att orsaken är de nya metoderna.
Som du skriver är okunskapen utbredd bland alla de instruktörer, psykologer med flera som växer som svampar ur jorden. I de flesta fall tror jag inte att dessa är medvetna om problemet utan de är helt övertygade om att de är hur duktiga som helst. Det är lätt att få den uppfattningen när man med klickerns hjälp fått sin hund att göra den ena cirkuskonsten efter den andra. När sen hunden skäller vid dörren, är rädd för främmande hundar och/eller människor eller stressad förstår man inte att otryggheten är skapad av den moderna träningen.
Vi tror att du precis som vi är förvånad över en hel del av de forskningsresultat som ”den nya religionen” hänvisar till. Inte bara forskningen utan även uttalanden från ledande personer i hundvärlden, tycks vara hämtade från en fantasivärld som inte existerar.
När det gäller forskningen på hund har vi diskuterat med en vän som är forskare inom humanmedicinen. Vederbörande håller med oss när vi ifrågasätter trovärdigheten på de olika experimenten. Det finns i många fall parametrar som inte är kontrollerbara vilket gör att resultatet inte kan säkerställas. Det räcker till exempel med en liten förändring i kroppsspråket på en försöksperson för att hunden skall reagera annorlunda och resultatet av experimentet är vetenskapligt helt värdelöst.
Dessutom tycks försökens resultat tolkas från ett mänskligt perspektiv av akademiker som i många fall inte har någon praktisk erfarenhet av hundar.
I vårt fall har vi tillsammans fött upp ca 500 valpar vilket bland annat gett oss en klar bild av hur tikar fostrar sina valpar och vilka konsekvenser det får för valpens fortsatta liv.
För inte så länge sedan kunde man läsa följande om tikens roll med valparna: ”Samma sak händer med stor sannolikhet i familjer där hundägaren är krävande, hårda och dominerande över sina tikar, med straff och bråk och auktoritärt sätt. De tikarna riskerar att vara mot valparna så som de blir behandlade av sina ägare.
-”Hundmamman är snäll intill velighet.”
Detta uttalande är totalt taget ur luften och stämmer absolut inte med verkligheten och tikens roll mot valparna. Det är helt klart att vederbörande inte tycks ha studerat tikar med valpar och vad tikens fostran resulterar i, men ändå spekuleras det i ämnet. Det enda som stämmer i artikeln är att tiken inte styr, ställer och förbjuder men det innebär inte att hon är någon velig varelse som inte fostrar. Framförallt lär hon valparna den oerhört viktiga avslappnade undergivenheten som är ett måste för att de ska vara trygga med andra hundar. Av någon konstig orsak finns tikens fostran inte beskrivet i någon forskning eller av etologerna. Är man fullständigt blind eller väljer man att inte se eftersom det idag inte är gångbart att prata om något som heter ledarskap eller dominans.
Det finns många exempel på påståenden av det här slaget men hur kan man skriva ”med stor sannolikhet”, det är det samma sak som att man inte har det minsta vetenskapliga belägg som säger att det är så här, utan det är rena spekulationer. För att ytterligare förstärka effekten av denna propaganda, målas det hela tiden upp att alternativet till belöningsträningen är våld. Det är inte konstigt att oerfarna hundägare och djurvänner köper argumenten. Det här är i klass med det man lyckats med i Nord Korea, det finns bara ett alternativ och i det här fallet är allt annat än den nya belöningsträningen djurmisshandel.
Sådana här uttalande plockas genast upp av aningslösa djurvänner som helt saknar praktisk erfarenhet och på mycket kort tid förvandlas lösryckta påståenden och lögner till absoluta sanningar . Till och med de som kallar sig för etologer upprepar de här ”sanningarna” och påstår saker som inte är vetenskapligt säkerställda.
Ett annat exempel på okunskap är en artikel i en hundtidning. Hela artikeln handlar om hur man får hunden att inte hoppa när den hälsar. Det är väl bra så långt, men när vi läste artikelns inledning blev vi smått konfunderade och ställer oss frågan vad alla råden syftar till om de inte ens fungerar för den som skrivit. Här följer inledningen:
”Trots arbete med hund i 20 år och erfarenhet av att ha fostrat nio hundar så har jag precis som de flesta andra ett vardagslydnadsmoment som det slits med dagligen, nämligen att få hunden att inte hoppa när den hälsar.”
Ytterligare ett exempel fick vi oss till livs i en klubbtidning där en ”expert” uppmanar hundägarna att dammsuga under granen eftersom barren är farliga för hunden. Vart är vi på väg?
Många hundar är idag enormt stressade vilket vi utan tvekan härleder till de nya träningsmetoderna. Märk väl att det också går att framkalla en stressad hund med korrigeringar, irritation, regler och krav. Den nya tidens lösning på detta är ännu mer träning, aktivering eller drogerna DAP, Zylkene och Valeriana. Hur hade det varit om vi undersökte och förstod anledningen till problemen istället för att droga eller trötta ut våra hundar.
Om man fostrar sin valp på samma naturliga sätt som tiken och dessutom uppträder som en trygg ledare behöver man i princip inte lära hunden någonting mer än inkallning. Hunden blir trygg med människor och andra hundar och kan leva sitt liv i lugn och harmoni.
Detta står i stark kontrast till dagens alla kurser där valpen/hunden måste lära sig allting. Det är valpkurs 1, 2, 3, slyngelkurs, aktivering, koppelgående, hundmöten o.s.v. Hundstackaren är värd sin vikt i guld redan vid två års ålder och i många fall förvandlad till ett stressat problembarn som måste gå på utredning och vid tre års ålder är jycken antingen omplacerad eller avlivad.
För oss är lösningen för framtiden inte att ta tio steg tillbaka till den tid då hundträning var hårda tag, korrigeringar i koppel och ibland ren misshandel. Vi tycker att vi funnit en annan väg, den naturliga kommunikationen som ger en mycket tryggare hund. Fredrik, du sitter på din kunskap och ditt synsätt, som är en aning annorlunda än vårt men helt klart är vi överens om att utvecklingen måste ta en annan väg och det finns naturligtvis fler som ser vartåt det lutar och som håller med oss.
Det är kanske dags att bilda någon slags ”förening” vars syfte är att vrida skutan rätt, att föra utvecklingen framåt på ett nytt spår. All den gamla kunskapen kan vi inte förkasta men låt oss använda den på ett sätt som hjälper våra hundar (och hundägare) till ett tryggare liv.
Gyllerboda Hundcenter 2012-01-02
Bengt Rödseth och Gunilla Wedeen