I ett telefonsamtal med en hundägare beskrivs hennes hund som “högenergihund”. En annan variant på samma tema är ägarna till en Akita som på första valpkursen fick höra av instruktören/hundpsykologen “detta är den värsta valp jag sett på 35 år”.Många hundägare sätter själva en identitet på sin hund, “min hund ÄR rädd”, min hund ÄR aggressiv”, “min hund ÄR en vakthund”. Samma fenomen florerar bland de som håller kurser och inte minst gäller detta när hundar för omplacering ska beskrivas.
Vår vän Pia Johansson fick en rejäl chock när hon berättade för en kollega att hon köpt en Australien Sheperd. “Vet du vad du gjort? Förstår du hur mycket aktivitet en sådan här hund behöver?”
Vi vill påstå att detta är det en av de största fällorna vi som hundägare kan trilla i! Genom att sätta en etikett på en hund så ändrar vi vår attityd. Detta gäller också när andra beskriver vår hund. Tänk på de stackarna som fick det negativa uttalandet om sin valp. De har levt i 18 månader med skräcken för vad som komma skall. Inte konstigt att deras hund idag är osäker i mötet med främmande hundar och människor. Pia började naturligtvis att aktivera sin valp och det var nära att sluta med katastrof. Aktiveringen och inte minst hennes dåliga samvete, gjorde Manjo väldigt stressad och oregerlig.
I den stund vi, på något sätt, känslomässigt halkar snett angående vår hund, är risken stor att vi skapar problem. Det vi vill undvika blir bekräftat och vi framkallar olyckan. Detta gäller i högsta grad en hund som omplaceras. Den människa finns knappt som inte låter sig påverkas, redan ordet omplaceringshund är tillräckligt för att vi ska reagera.
Är det något speciellt med att en hund är omplacerad? Nja, vi tycker inte det! Vi har hundar här som är omplacerade femton gånger i sitt liv. Vad menar jag nu? Jo, här finns hundar som av olika anledningar har bott hos vänner. Ser vi detta från hundens perspektiv, så är det naturligtvis ingen skillnad på att bo borta några dagar mot att bli omplacerad. Hunden har ingen aning om att den ska få komma hem igen. Förstår ni vad jag är på jakt efter? Om vi ber om hjälp att ta hand om Shadow några dagar eller om vi överlämnar en hund med orden “detta blir hundens femte hem”, kan ni nog föreställa er svårigheten att möta dessa två hundar med samma attityd.
Väldigt många som tar hand om en hund, bär med sig en historia om hur eländigt hundens tidigare liv gestaltat sig. Hunden är slagen, har bott på gatan, har varit instängd, har inte fått möta andra hundar och så vidare. Detta blir ofta en förklaring och en ursäkt för att hunden har problematiska beteenden, men vi vet att det är något annat som orsakar dessa. Ägaren är väldigt ofta orsaken! Nästan undantagslöst tycker dessa ägare synd om sin hund och det är denna negativa energi som gör hunden osäker. Man kan på ett sätt uttrycka det så här, ägaren påminner varje morgon hunden om hur eländigt det varit och berättar dessutom att det nya livet är minst lika bedrövligt.
Det skulle i lag vara förbjudet att beskriva hunden och dess tidigare liv. Om den nya ägaren får ett oskrivet blad är det mycket lättare att ha en neutral attityd. Det är dessutom så att på ett vis är det just vad hunden är, ett oskrivet blad. Hundar lever i nuet och varje dag är början till ett nytt liv.
Drömmen för oss, när en hund skall byta hem, är följande. Den nya ägaren har ingen aning om var hunden kommer ifrån, får inget veta om beteenden eller problem och får ingen information om det tidigare livet. När hunden kommer till det nya hemmet gäller följande. Hunden skall inte få storma in i hemmet! Begränsa dess utrymme, till exempel köket är lämpligt. Nu kommer det svåra, ingen person får at kontakt med hunden. Absolut igen aktivitet får förekomma och om hunden på olika sätt tigger om uppmärksamhet så ska man inte reagera på dessa.
Under ett antal veckor skall INGEN person, varken familjemedlem eller främmande person KLAPPA PÅ, TITTA PÅ ELLER PRATA MED HUNDEN. Låter inte klokt eller hur? Vi förstår det, men så här är det! Alla hundar mår bra av att ha en säker och trygg ägare, en person som uppträder utan negativa känslor och som har en säker och stark attityd. I den stund vi blir känslosamma blir vi, ur hundens synvinkel, svaga. Alltså genom att inte låta den här hunden påverka oss på något sätt och genom att vara helt “kalla” så visar vi två saker. För det första är vi det tryggaste som finns på denna jord och vårt hus är den absolut bästa platsen i universum.
När hunden, efter en eller flera veckor, uppträder med fullt självförtroende börjar resten av dess liv. Vi fortsätter att inte påverkas av hunden och vi blir inte känslosamma på fel sätt och vi tar initiativ till all samvaro. Vi klappar när vi vill, vi har hunden i soffan när vi behagar och ett normalt liv infinner sig.
Här nedan finns en beskrivning på en omplacering av en hund. Lup döpte vi honom till efter det att vi räddat hans liv. Vi tycker detta väldigt tydligt beskriver vad som kan hända i ett sådant här fall. Dessutom hur belöningsträningen och inställningen till vad en hund behöver snabbt får Lup till att tappa all trygghet och hans “problembeteenden” accelererar.