Det finns olika utseende dvs fästingen befinner sig i olika utvecklingsstadier när man plockar bort dem. Ixodes ricinus är den fästing som finns i Sverige och utgör 96% av allafästingar. Läs denna intressanta artikel om fästingar med bilder, skriven av professor i medicinsk insektskunskap i Uppsala.
Allvarligt, det finns ingen garanterad metod. Men en massa olika förslag cirkulerar i hundvärlden. Det finns alltid en grupp som finner just sitt alternativ bäst oavsett om det är bärnstenshalsband, örtspray, citronelladroppar, spot-on lösningar, tabletter, ultraljudsdoser mm, mm. Inget är fel i denna djungel och tankens kraft är stor – tror man så fungerar det.
Men det som avgör är egentligen: hur farlig är metoden för hunden? Ingen av oss vill medvetet skada hunden med en metod som ska ta bort något annat dvs fästingarna som skadar hunden genom smitta som medför mer eller mindre allvarliga sjukdomar.
Här måste man själv bestämma vinsten med metoden och samtidigt bedöma risken för skador eller biverkningar av giftet mot fästingen som drabbar min hund. Tyvärr är det läkemedel mot fästingar som har de flesta och allvarligaste biverkningarna. Självklart det är ju faktiskt gift som ska döda fästingar. Det rör sig om spot-on lösningar av olika slag, dvs droppar man sätter i nacken på hunden, som var det första i raden av läkemedel för hund mot fästingar. Därefter kom halsbanden innehållande liknande typer av läkemedel och det senaste är tabletter som ger hunden olika långt skydd motfästingar.
Har ni någon gång läst vad dessa medel innehåller, effekten och biverkningarna? Det är lätt att kolla på www.fass.se/djur där allt som det tillverkande bolaget uppgett, för Läkemedelsverket i Sverige och för ema EUs motsvarighet, inför registreringen av preparatet och försäljning. Det är en skrämmande läsning. Dessa preparat innehållerkemiska medel med neurologisk effekt på fästingen som förlamas och dör. Initialt fanns inga biverkningar men nu skrivs det om fler och fler varje år.
Spot-on lösningar sprids över huden på hunden och när fästingen biter sig fast dör den.En ”ringa del” av medlet går igenom intakt hud på hunden men ska inte ha någon effekt på kroppen i övrigt (ingen systemisk effekt). Men under biverkningar på flera av dessa medel finns följande: ”Erytem, pruritus eller håravfall har rapporterats. Även neurologiska symptom som muskeldarrningar, kramper och ataxi har rapporterats.
Om biverkningar inträffar skall behandlingen avbrytas och hunden badas och schamponeras.” (Erytem = hudrodnad, pruritus = klåda, ataxi = avvikande rörelser). Detta är inte kul! Rapporter om ansiktsförlamning av olika grad i flera månader och för en del hundar kroniskt. Konstiga krampliknande rörelser under 1-60 min då hunden är helt vaken men inte kan stå upp utan ligger på marken och skakar. Detta kommer helt utan förvarning, hundens ögon lyser av ångest och utredningar har visat att det inte är epilepsi. Många är berättelserna om håravfall, klåda, feber, knallröda golfbollsliknande öron, mm. Allt är orsakat av det kemiska ämnet som ska döda fästingarna men även ger våra hundar förfärliga symptom och även kroniska skador. Har jag då gjort min hund en tjänst eller otjänst?
Impregnerade halsband innehåller det kemiska ämnet och avges kontinuerligt till hundens hud o sprids över hela kroppen. För ett halsband anges att den aktiva substansen i halsbandet ”resulterar i hyperaktivitet, följt av paralys (chockeffekt), tremor och parasitens död”. (Paralys = förlamning, tremor = skakningar)
Man behöver alltså bara sätta på halsbandet – fixat o klart! Dessa halsband innehåller en hög halt av den aktiva substansen (fästinggiftet) och många djurägare tycker att halsbandet kan används i mer än 2 år. Behövs det så mycket aktivsubstans i dessa halsband om de räcker i flera år?
Under biverkningar finns följande text: I ovanliga fall har lokala hudreaktioner (klåda, erytem, håravfall) som omfattar nacken eller huden i allmänhet observerats, vilket kan tyda på en lokal eller allmänöverkänslighetsreaktion. Även förändrat beteende (t.ex. slöhet eller hyperaktivitet), ofta i kombination med hudirritation har rapporterats i mycket ovanliga fall. I mycket ovanliga fall har gastrointestinala symtom såsom kräkningar, diarré och hypersalivation observerats. I mycket ovanliga fall har neuromuskulära symtom som ataxi och muskeltremor observerats.
Symtomen avklingar vanligen inom 48 timmar efter att halsbandet har avlägsnats. Endast symtomen kan behandlas eftersom kännedom om specifik antidot saknas. Inte konstigt att halsbanden verkar ge mycket biverkningar. Dessutom finns ingen antidot dvs inget kemiskt ämne som kan bryta effekten av giftet utan hunden ska må riktigt dåligt under 48 tim eller behandlas med läkemedel som kan lindra symptomen.
Vill jag utsätta min hund för risken att drabbas av dessa biverkningar?
Tabletter är det senaste i fästingkampen och innehåller aktiva, gifitga ämnen mot fästingar. De ges med mat, passerar ut i blodet på hunden och sprids i hela kroppen. Högst koncentration får fett, lever, njure och muskel. Det är alltså först när fästingen får i sig blod som den dör. Detta innebär att fästingen kan sprida smitta från det den biter sigfast på hunden tills den börjar suga blod. De aktiva giftiga ämnen finns i hunden under 1-3 månader och verkar på fästingarna under denna tid. Tabletterna registrerades 2014 efter en mindre studie på beagles och utan uppföljning av långtidseffekter. Det senaste året har det kommit mängder av rapporter om mycket allvarliga biverkningar och flera dödsfall ffa i USA, Sydafrika men även från i Europa. I USA rapporteras biverkningar både av veterinärer och hundägare till FDA (Food and Drug Administration) som sammanställer dessa anmälningar med jämna mellanrum och finns att läsa på nätet (www.fda.gov/AnimalVeterinary).
Under 1 jan till 31 mars 2016 (3 mån) rapporterades totalt 1371 biverkningar dvs 15 st/dag. Det står inget i rapporten hur många hundar som fått fluralaner(Bravecto) resp afoxolaner(Nexgard). Under perioden 18 jui 2015 till 6 juni 2016 rapporterades 4900 biverkningar för dessa 2 perorala (som tas genom munnen) fästingmedel för hund. Detta är häpnadsväckande! Det finns ett oändligt antal berättelser om hundar som blivit svårt sjuka eller dött efter att ha fått något av dessa medel (Bravecto eller Nexgard) utskrivet av veterinär efter godkänd hälsoundersökning.
Efterforskning av fakta kring dessa perorala medel fortgår och redovisas i nästanummer.
Slutsatsen hittills om fästingmedel blir: tänk efter före du ger din hund något av de läkemedel med fästinggift! Alla hundar får inte biverkningar men de kan komma senare eller efter du använt substansen ett antal år. Man vet aldrig när din hund kan få allvarliga skador och även dö eller bli tvungen att avlivas.