Hundar som blir rädda!
Framförallt de ofostrade valpar/hundar blir lätt rädda men naturligtvis kan detta också inträffa med en undergiven hund.
En rädd hund flyr från det farliga! Den ökar avståndet och löser därmed problemet. Det är väl frid och fröjd så långt men det finns en komplicerande faktor. Hundar kan använda en annan taktik för att få ett avstånd till det som känns hotande. Man kan skrämma bort fienden! Olika grader av aggressivitet kan få hotet till att försvinna. Morrning, skall, utfall, nafs och regelrätta bett kommer till användning. Inget konstigt med det men det ställer till problem, hundar och människor blir skadade och den bitande hunden blir ofta avlivad.
Hur kan vi undvika detta? Det här inte helt lätt att beskriva i en kort text. Allt eftersom kommer vi att skriva mer om detta i olika sammanhang och vi kommer att filma så mycket vi bara kan för att illustrera så tydligt det bara går. Skriver en del här men det kommer som sagt mera vad det lider.
I alla situationer där hunden blir rädd/arg gäller det alltid för oss människor att behålla lugnet. Rädsla går inte att bemöta med korrigeringar och eftersom det nästan alltid finns en rädsla bakom aggressivitet så går det inte att korrigera en aggressivitet heller. Vi tror inte att en hund förstår vad som är rätt eller fel och därmed faller metoden att belöna rätt beteende. Dessutom är det väldigt vanligt att en rädd hund är blockerad och den är därmed väldigt svårpåverkad.
Detta är som sagt en komplicerad företeelse när en hund väljer flykt och undvikande. Har den väl valt taktiken är det inte helt lätt att bryta. När det gäller valpen/unghunden måste vi ingripa direkt när vi ser sådana här tendenser. Vi måste hindra/hjälpa hunden att reagera på ett annat sätt. Vi måste alltså lugnt och behärskat hindra hunden från att fly för att sedan stanna kvar i situationen tills lugnet infinner sig och rädslan försvunnit.
Det här är inte lätt att genomföra i alla lägen. Ta veterinären som ett exempel! Har jag en hund som inte blir undergiven utan rädd istället så står jag inför ett problem som är väldigt svårt att lösa. Veterinären har inte tid att pyssla med hunden i timmar eller rättare sagt jag har inte pengar nog för att betala för hans tid.
Alltså, när det gäller rädsla så skall man, så långt det går, aldrig gå ur en händelse förrän rädslan är försvunnen.