Rubriken är lånad från titeln på Gunillas bok. Det är väl det som de flesta hundägare har som sin dröm när man köper sin första hund. Hunden skall tillföra något i livet, det skall bli en guldkant på tillvaron.
Naturligtvis vill också de flesta att hunden skall få ett bra liv. Man köper finaste maten, vårdar och tar hand efter bästa förmåga, tränar och aktiverar, klappar och berömmer och ger massor av kärlek på olika sätt.
Det här är drömmen, men hur ser verkligheten ut? Är alla hundägare “lyckliga”, och är alla hundar trygga och balanserade? Nej tyvärr inte!
I många fall fungerar inte hundägandet som det var tänkt. Hunden får ett eller flera problembeteenden som ställer till det i vardagen. Det vaktas och skälls vid dörren, det görs utfall mot människor, hundmötena duggar tätt på promenaden och i en del fall utvecklar hunden aggressivitet mot människor i omgivningen. Tyvärr är en alltför stor andel av hundarna osäkra och rädda och inte så få är stressade i vardagen.
Vad är då orsaken till alla dessa “tokiga” hundar? Är det hundarna det är fel på? Nej det är det inte, förändringen har skett alldeles för snabbt, det går inte att förstöra en population på ett par generationer. Dessutom är det ingen skillnad mellan blandraser eller rasrena hundar. Förklaringen måste finnas någon annanstans!
För oss står det helt klart att problemen skapas av oss människor, något stämmer inte i den “moderna” hundhållningen. Alla kurser, instruktörer och hundpsykologer följer samma spår! Allt handlar om inlärning och träning. Ingen pratar det minsta om att det finns en naturlig kommunikation. En kommunikation som bygger på kroppsspråk, attityd, utstrålning, känslor och “energi”.
För ett antal år sedan funderade vi över skillnaden i uppträdande mellan svenska spaniels och retrievers och brittiska. På jakt och jaktprov är de brittiska hundarna helt lugna och balanserade medan det i Sverige finns en helt annan stressnivå. Det ena ledde till det andra och vi insåg att orsaken till stor del berodde på britternas attityd och kroppsspråk. Allteftersom tiden gått har vi mer och mer fokuserat på den aspekten i vårt umgänge med hundarna. Hur reagerar de på vår sinnestämning, våra tankar, och så vidare?
Detta har vi kombinerat med vår erfarenhet av flera hundra valpar och deras uppfostran av deras mammor. Vad gör tiken och varför? Vad blir effekten på valpen? Vad är det som gör den så följsam och trygg med tiken?
Vi söker hela tiden med ljus och lykta, över hela världen, efter “likasinnade” som bekräftar att vi är på rätt spår. Tänker vi rätt? Är det fler än vi som söker lösningen hos oss och inte hos hunden. I hundvärlden finner vi inte många! Det finns några stycken men det som ofta saknas är erfarenheten av tikens beteenden med valparna. Tikens fostran av valparna skriver vi om i valpskolan. Här visar vi vad tiken gör och på vilket sätt vi hundägare kan härma detta för att få en hund som följer oss i vått och torrt.
I filmerna är det lätt att se vad tikarna gör men för ett otränat öga är det inte lika lätt att se vad tiken känner. Vilken sinnesstämning har hon? Vi påstår att hon är helt lugn i det hon gör. Här finns ingen oro för om det hon gör är rätt eller fel. Hon kan inte fundera över saker och ting, hon bara är. Hon är väldigt tydlig när det behövs men hon är inte arg.
Här kommer vi in på den delen av hundägandet som ingen pratar om. Vad orsakar våra känslor? Vår omsorg, vår kärlek. vår oro, vårt dåliga samve
te och allt annat vi känner i förhållande till hunden. Blickar vi åter igen ut i världen så finner vi ett antal personer som jobbar med hästar som har upptäckt att människans tankar och känslor påverkar djuren. De uttrycker gemensamt något som kan sammanfattas med följande uttryck “still your mind”.
I filmen “The Path of the Horse” (finns på youtube) tas vi på en resa i världen till ett antal personer som arbetar med hästar. De visar alla en djup respekt för hästen och är ödmjuka inför det faktum att vi djurägare måste uppträda korrekt för att förmedla trygghet. Vi rekommenderar verkligen filmen. Vi lyssnar ofta på cowboyen Mike när han pratar om “positiv leadership”, “softness” och “a still mind”.
Hokus pokus säger kanske någon! Nej definitivt inte! Visst kan vi känna saker som inte går att mäta enligt fysiska lagar. Vi kommer in i en lokal och pratar om “stämning”. Vi kan känna att någon tittar på oss bakifrån. Vissa platser beskrivs som lugna, Gyllerboda är en sådan plats. Den ena besökaren efter den andra uttrycker samma sak, så lugnt här är. Det handlar inte om tyst och lugnt i vanlig bemärkelse. Tuppar gal, kalkonen pratar och ett och annat hundskall hörs. Nej, det finns något annat här! Kanske är det därför att det finns gamla boplatser bakom ladan. Det kanske är som Hempfling skriver, “en plats där vargarna vilade för i tiden”. Eller så är det vi och våra djur som lever i harmoni och som genom detta påverkar vårt boställe.
Många är de hundägare som bekräftar att hundarna reagerar på sinnesstämningar. Här följer några citat: “När jag och sonen löste ett matematiskt problem på promenaden så drog hunden inte i kopplet”. “När jag mediterar kommer hunden till mig och ligger på sidan och sover.” När jag är på jobbet ligger alltid hunden på sidan och sover men hemma skäller den och vaktar.”
Så här skrev vi i förra tidningen:
” Bilden här bredvid visar tydligt vad som är det allra viktigaste i vårt umgänge med hunden, att vi uppträder lugnt, säkert och harmoniskt. Det gäller att så långt som det är möjligt få en tom pratbubbla. Vi ska bara vara och behöver inte göra något för att nå resultat.
Naturligtvis måste man som hundägare tänka och fundera kring sitt eget liv men i förhållande till hunden får det inte finnas konstiga krumelurer i bubblan. Listan på felaktigheter är väldigt lång, här kommer en del av dem.
Dåligt samvete. Gör oss svaga , tröstande, ynkliga och extra omhändertagande.
Irriterad. Det finns inte en chans att det ger trygghet.
Arg och aggressiv Kommentar överflödig.
Oro – för att hunden skall bli sjuk, möta en annan hund, vad grannen skall tro om mig och min arga hund, att hunden skall skälla i lägenheten, för att jag är en dålig hundägare, när jag går in till veterinären och så vidare.
Tycka synd om hunden. Detta är väldigt vanligt när det gäller omplacerade hundar eller hundar som blivit attackerade. Den känslan förmedlar definitivt ingen trygghet. Hunden lever här och nu och vi måste därför helt släppa det som varit för att förmedla att framöver är livet tryggt.”
Här och nu tänker vi ta en djupare titt på fenomenet dåligt samvete. Var kom det ifrån? Vi har båda en uppväxt med hund i familjen och har sedan i hela vårt liv haft hund. Vi kan definitivt säga att ingen av våra föräldrar drogs med något dåligt samvete och vi själva aldrig upplevt det heller. Det är alltså något som uppstått på senare år och det är helt klart en stor majoritet av hundägarna som ständigt dras med detta.
Vi tänker så här om orsaken till dåligt samvete.Som hundägare idag möts man av en bred propaganda som innehåller en massa måsten.
Valpen måste miljötränas annars blir den inte normal. Den måste följa med i alla upptänkliga miljöer för att lära sig att inte bli rädd.Valpen måste socialiseras både bland människor och hundar.Mängden möten är avgörande för hur socialt kompetent den ska bli. Valpen måste tränas från första stund. Är man en duktig hundägare skall valpen lära sig en hel uppsättning kommandon redan på valpkursen – Dessutom skall allt här ovan genomföras före 3 månaders ålder!
Valpen/hunden måste aktiveras annars blir den stressad! Alla problembeteenden beror på understimulering. Aktivera, aktivera och aktivera mera!Valpen/hunden får/kan inte vara ensam då mår den dåligt! Valpen/hunden måste ha sällskap för att må bra.
Allt detta måste vi som hundägare göra för att vara duktiga och för att våra hundar skall ha det bra. Blir det bra då? Nej, i många fall precist tvärt om! Hundarna är stressade, rädda och vaktiga! De saknar självförtroende och livsglädje!
Varför! Jo hundägaren mår inte bra! Människan är ingen lugn och trygg förebild och inte ens i närheten av “a still mind”. Det dåliga samvetet gnager ständigt och budskapet till hunden blir helt uppåt väggarna fel. Är det någon som kan förklara vad det är för glädje med att ha hund om det ständigt skapar ett dåligt samvete. Vem eller vad planterade den villfarelsen i våra huvuden?
Vi tror oss veta! Det är alla de som påstår att “positiv träning” är vägen till lycka. I denna träning ingår också en övertro på att aktivering skapar en lugn och harmonisk hund. Detta lika lite som “gammeldags träning” skapar en trygg relation. Träning kan bara ge oss människor en slags kontroll över djuren. Det är, oavsett metod, att jämföra med diktatur! Hjärntvätt är inget som djuren sysslar med, de bygger sitt samarbete på helt andra grunder. Precis som vi gör när vi möter den naturliga och trygga ledaren. Alla väljer vi att följa den som uppträder korrekt enligt naturens lagar.
Om vi återigen tar en titt på listan på alla “måsten”.
Vad behöver vi då göra för att valpen/hunden ska ha det bra – Ja först och främst, “STILL YOUR MIND”, kasta det dåliga samvetet där du aldrig hittar det igen! Om du som hundägare njuter av din valp/hund utan att det snurrar en massa konstigheter mellan öronen så är 90 % av jobbet gjort. Du blir tryggheten oavsett var ni är eller vem ni möter!
Miljöträna? Nej aldrig! Tänker du träning då är du inte lugn och trygg. Ta med valpen/hunden i ditt dagliga liv, men gör det aldrig för hunden skull, utan bara när du vill ha med den för din egen skull. Stäng av tankarna, oron, ambitionen, du skall bara vara och inte göraså förmedlar du rätt budskap.
Socialisering, det vill säga valpen skall hälsa på allt och alla, är något av det mest idiotiska man kan syssla med. Valpen får en stenhård inlärning på att den skall fram och ta ansvar för den mötande. Resultatet blir en hund som går upp i stress när den ser hundar och/eller människor. Då kommer nästa problem, i sina försök att kontrollera den stressade hunden agerar hundägaren på olika sätt. Hunden känner stressen och frustrationen och blir osäker. Vi lovar att detta är en jättebra metod för att skapa hundar som gör utfall! Om valpen är rätt fostrad av tiken och om du som ägare gör som mamman, så behöver du inte tänka på någon socialisering. Om valpen blir undergiven är den trygg med alla på två eller fyra ben. (se valpskolan)
Lära in kommandon! Det kan du göra i hela hundens liv. Dessutom så behöver du knappast några i det dagliga livet. Vildhundar och vargar följer automatiskt ledarna/föräldrarna eftersom de utstrålar harmoni och styrka. I sin fostran av valparna skapar tiken de band som binder samman flocken. Gör som djuren!
Aktivering! Här finns den absolut största källan till dåligt samvete. Tänk nu så här! Livet ser ut som det gör. Det är jobb, familj, facebook, barnakt
iviteter, vänner och gud vet vad som kräver din tid. Dessutom ska hunden ha flera timmar av din tid för att må bra. Ta nu en titt på dig själv, du stressar runt som en virvelvind. Vänd dig om och ta en titt på hunden, konstigt att den är också stressad!? Mer aktivitet säger alla men tiden finns inte. Det dåliga samvetet växer, hunden blir allt värre och katastrofen närmar sig.
Slappna av! Det är inte aktivitet som löser ekvationen, det är en hundägare med en lugn insida som är nyckeln. Lyssna på Mike i filmen, lyssna på Hempfling, lyssna på naturen, den kan berätta hur du ska vara. “Still your mind”. Sätt dig tillsammans med din stressade hund. Släck ner tankar och känslor! Klarar du det i korta stunder så kommer din hund att fånga upp sinnestämningen och rätt vad det är så ligger den på sidan och njuter av att känna tryggheten från dig.
Var nöjd med det liv du lever. Får du jobba över en dag så tänker du: Så bra nu får hunden en skön lugn kväll. In genom dörren kliver då en ägare som utstrålar harmoni och hunden blir likadan. Dagen efter vill DU springa en mil, tar med hunden och återigen får den blicka upp på en harmonisk ägare. Svårare än så här är det faktiskt inte.
Till sist det här med ensamhet! Problemet uppstår redan när vi läser den där boken, den där boken som säger att vi måste träna valpen att vara ensam. Här planteras det direkt hjärnspöken i huvudet på oss hundägare. Det är synd om hundstackaren som ska vara ensam hemma. Skitsnack! Så här är det! En svag ynklig ägare ger en hund som vaktar och tar hand om ägaren. Ägaren blir hundens bebis! Just det, den där bebisen kan gå ut, låsa dörren och köra iväg med bilen. Som mamma till en sådan unge måste man ständigt vara på sin vakt och när ungskrället rymmer blir man helt förtvivlad, tänk om den krockar på motorvägen? En hund mår inte dåligt av att vara ensam men den klarar inte av att se bebisen rymma.
Lösningen – återigen, bli vuxen, “Still your mind.”