Det förs en massiv propaganda för positiva träningssätt och tråkigt nog används då en mängd påståenden som inte är med sanningen överensstämmande. Att t.ex. påstå “att tiken inte uppfostrar sina valpar” , är ett exempel på en av de vanförställningar som sprids. Vi har fött upp mer än 600 valpar och sett samtliga tikar uppfostra sina valpar. Detta borde vara en av de största studier som gjorts på valptikar och för oss är detta lika mycket värt som vilken annan forskning som helst, dessutom finns det ett stort antal seriösa och erfarna uppfödare som alla har sett sina tikar göra samma saker som våra.
Det är däremot viktigt att verkligen förstå vad det är tiken gör. Hon är definitivt varken förtryckande och aggressiv, men vi måste inse att hon är väldigt tydlig med sitt budskap, säger hon “stopp” så är det inte förhandlingsbart.
Ovanstående är den ena delen i hennes fostran, men det finns en annan del som, om möjligt, är ännu viktigare än den första. Tiken framkallar undergivenheten i valpen. Att beskriva detta i ord är inte helt lätt och därför hänvisar vi till filmerna i detta och kommande nummer. Där vi muntligt förklarar medan det sker
En valp som inte blir fostrad av en vuxen hund blir socialt handikappad. En sådan hund utvecklar väldigt ofta rädslor och som en följd av rädslan kommer aggressiviteten.
Av någon konstig anledning så torgförs åsikten att hundar inte är som vargar samtidigt som det hänvisas till vargforskningen för att försvara en del av åsikterna. Det är kanske dags att bestämma sig.
Oavsett om hunden är lik vargen eller ej, så är alltid det bästa att låta hundarna berätta om vilka träningsmetoder som de mår bra av. Det är en alldeles för stor del av dagens hundar som är stressade, rädda, osäkra och/eller aggressiva. Andelen hundar som inte mår bra har drastiskt ökat under senare år och trots att moderna metoder med klicker och godis fått ett massivt genomslag har det blivit så här – Kan det finnas ett samband?
Ja, enligt oss finns det ett klart samband. Inlärning, belöning och cirkuskonster kan aldrig ersätta de naturliga instinkterna. Djur sysslar inte med något av detta!
Om hundarna fick rå sig själva i en flock i frihet, så skulle det inte finnas några problembeteenden utan de skulle vara glada och trygga. Tyvärr är det få hundar förunnat att få uppleva en naturlig harmoni.
I vårt arbete möter vi många hundar som lever i ständig stress och skräck. Många av dem har varit utsatta för rehabiliteringsförsök, men ingenting har fungerat. Allt som oftast slutar det med omplacering och tyvärr är det många hundar som avlivas under resans gång. man kan se en tydlig ökning av antalet avlivade hundar i vårt samhälle idag.
Som sagt så finns det inga metoder i naturen och det är därför inte så konstigt att hunden inte svarar på den “behandlingen”, den svarar däremot på en kommunikation som är förankrad i instinkterna. Om vi klarar att tala ett språk som hunden förstår, ändrar den sitt beteende på väldigt kort tid.
I den kommunikationen hör inte korrigeringar hemma, det anser också vi, men det finns andra “ord” i hundens språk som går att använda. Det viktigaste budskapen som ska förmedlas till hunden är “du behöver inte vara rädd och arg” och “lägg ditt liv i mina händer, jag kan skydda dig frånr allt”.
Vi har lärt oss att förmedla dessa budskap och många aggressiva /rädda hundar har på minuter ändrat sitt beteende och umgås sen med våra hundar och/eller oss i full harmoni.
Motsatsen till positiv träning, är alltså inte våld och korrigeringar, utan en förståelse för att alla djur, inklusive människan, påverkas positivt av en trygg, harmonisk och tydlig ledare.
Som en naturlig följd av felaktig attityd hos ägaren, så blir hundarna rädda, stressade och ibland aggressiva. Det finns inte en chans att hunden kan känna sig trygg med en människa som uppträder med ilska, oro eller irritation. Det tror vi nog att de flesta förstår och håller med om.
Däremot är det kanske svårare att förstå , att samma problem uppstår om ägaren har dåligt samvete, tycker synd om hunden, ömkar och tröstar, pratar bebisspråk, ser hunden som liten och svag, är rädd att något ska hända hunden och inte minst ger hunden konstiga signaler i vardagliga situationer, till exempel hundmöten. Tyvärr lärs det ut att man som hundägare ska vara rolig och intressant för att hunden skall lyssna och följa. Detta kan ibland tillfälligt fungera, men vem i hela världen kan vara trygg med en pajas?
Allt uppräknat i föregående stycke gör oss, i hundens ögon, svaga ,ynkliga och inte mycket att lita på. Hundstackaren uppfattar oss absolut inte som någon trygghet och dessutom kan vi, om det vill sig illa, förmedla att vardagliga företeelser är farliga och skrämmande.
En naturlig ledare uppträder med lugn och värdighet, låter sig inte styras och påverkas och den utstrålar i varje ögonblick en sådan trygghet att alla i dess närhet, såväl människor som djur, finner sinnesfrid och ro.
Både hundar och människor dras till balans!
Hundträning har alltid bestått av inlärning av kommandon! Går vi tillbaka några år i tiden var det mer eller hårda tag som gällde. Numera är detta till stor del ute ur bilden och har ersatts med sk “positiva metoder”. Två helt olika sätt att nå samma mål – nämnligen att få kontroll över hunden.
Det finns dock avgörande skillnader mellan dessa två sätt att träna hund.
De hårda metoderna var inte fullt så katastrofala som de framställs idag. Förstå mig nu rätt, jag säger inte, att det är ett bra sätt att behandla hundar, utan jag beskriver hur hundarna reagerade på metoden. Riktigt duktiga tränare fick glada hundar men det fanns också många som fick kuvade och osäkra hundar.
Den positiva träningen å andra sidan ger andra problem. Själva inlärningen blir väldigt effektiv men baksidan av medaljen innebär att många hundar idag inte är trygga. Varför? Jo inlärningar av kommandon och cirkuskonster är inte det minsta naturligt. Precis som bland oss människor, är kunskap absolut inte detsamma som trygghet. För att ge ett barn trygghet, hjälper det inte, att som förälder proppa barnet fullt av lärdomar, om man samtidigt uppför sig irriterat och labilt. I de positiva metoderna ingår ofta rådet till hundägaren, att man ska vara rolig och prata med ljus fjollig röst, för att hunden ska hålla kontakt.
Två problem uppstår då! För det första, är det möjligt att vara “roligare” än grannens katt eller löptiken på andra sidan gatan? Nej mycket sällan!
För det andra, återigen, vem är trygg med en pajas?
Vad är då alternativet till dessa olika metoder? Jo att vända blicken mot sig själv. Hur kan jag uppträda för att min hund skall bli trygg med mig? Hur kan jag ändra på mig för att skapa den sammanhållningen som finns i en flock ute i naturen?
Det är detta som är ledarskap, mitt uppträdande skall göra att hunden får en samhörighetskänsla med mig, en tillit och en trygghet som vida överstiger det som kan åstadkommas med inlärningar och dressyr. Hunden skall välja mig framför allt annat.
Det finns några viktiga delar när man skall förmedla detta till sin hund. Här ska vi förklara några viktiga beståndsdelar i ett tryggt ledarskap.
1. Undergivenhet.
En trygg, skön och god sinnesstämning i hunden. När tiken fostrar valpen lär hon den bli undergiven. Hon lär valpen att reagera med mjuk avslappnad sinnesstämning, istället för att bli rädd eller arg. Det innebär, att i kontakt med tiken eller annan hund, så stryker valpen/hunden öronen bakåt, tätt intill huvudet, svansen är under rygglinjen (dock ej under magen)och valpen/hunden blir mjuk, rar och inställsam.
Om vi som valp/hundägare lär valpen att reagera på samma sätt mot människor, så får vi en hund som är helt trygg med allt och alla. Vi blir respekterade av hunden, vilket definitivt inte betyder att den är rädd för oss. Den lyssnar och följer med hela sitt självförtroende i behåll.
Om t ex barnbarnet skulle få för sig att dra hunden i svansen, så blir reaktionen en avslappnad och lugn hund, istället för att den blir rädd eller arg. Veterinären är inte heller på något sätt skrämmande. Visst, det förutsätter att vederbörande inte jollrar som ett spädbarn, utan är lugn och behärskad.
Meningen är inte att hund skall utsättas för obehagligheter. Barnbarnet måste självklart lära sig att respektera hunden, men på detta sätt hjälper man hunden att reagera med undergivenhet och lugn, vem som än tar i den.
2. Sinnesfrid – hos Människan.
Bilden här bredvid visar tydligt vad som är det allra viktigaste i vårt umgänge med hunden, att vi uppträder lugnt, säkert och harmoniskt. Det gäller att så långt som det är möjligt få till en tom pratbubbla. Vi ska bara vara och behöver inte göra något för att nå resultat.
Naturligtvis måste man som hundägare tänka och fundera kring sitt eget liv, men i förhållande till hunden, får det inte finnas konstiga krumelurer i bubblan.
Listan på sådant som påverkar förhållandet till hunden negativt, är väldigt lång. Här kommer några saker som är viktiga att undvika.
- Dåligt samvete Gör oss svaga , tröstande, ynkliga och extra omhändertagande.
- Irriterad Kan aldrig ge trygghet, skapar bara frustation
- Arg och aggressiv Kommentar överflödig.
- Oro För att hunden skall bli sjuk, möta en annan hund, vad grannen skall tro om mig och min arga hund, att hunden skall skälla i lägenheten, att jag är en dålig hundägare, oro när jag går in till veterinären och andra orostankar.
- Tycka synd om hunden. Detta är väldigt vanligt när det gäller omplacerade hundar eller när hunden blivit sjuk eller gjort illa sig.
- Hunden har blivit attackeradHunden lever här och nu och vi måste därför helt släppa det som varit för att förmedla att framöver är livet tryggt
3. Attityd.
Som följd av ovanstående felaktigheter får vi helt fel attityd. Vi blir små och ynkliga vilket inte ger någon trygghet. Allt som oftast signalerar vi fara och hunden utvecklar rädslor för diverse vardagliga företeelser. Väldigt ofta träder hunden in och försvarar sin “bebis”, dvs ägare och börjar då vakta dörren eller göra utfall på promenaden.
Istället skall vi vara lugna och trygga, inte visa rädsla, inte försöka trösta, inte prata bebisspråk utan sväva fram genom livet som den starkaste av alla. Att uppträda med värdighet är nyckeln till en trygg hund. Här ingår till stor del det som vi sänder ut via vårt kroppsspråk, vilket i sig orsakas av en mängd “konstigheter” som vi fyller vår pratbubbla med. När bubblan är tom visar vi värdighet och sänder ut lugn, värdighet och trygghet .
I attityden ingår också ett visst mått av pondus. Tiken säger ett tydligt “STOPP” när hon avvänjer valparna. Har hon tillräckligt med pondus behöver hon inte upprepa sig, valparna respekterar henne omedelbart och blir undergivna, mjuka och rara.
Vi måste också kunna säga stopp när det behövs, men detta är inte det samma som våld och aggressivitet. Aggressivitet är detsamma som svaghet! – glöm inte det. Använder man ett tydligt kroppsspråk så respekterar hunden och lyssnar på det vi vill förmedla.
4. Att inte låta sig styras och påverkas.
Hemligheten med den duktige läraren är denne inte lät sig styras och provoceras. Han/hon blev inte arg, hotade inte heller, utan styrde med sitt lugn.
Vi lever på detta sätt med våra hundar. De kan inte påverka oss. Vi klappar inte den hund som lägger huvudet i vårt knä. Hoppar den upp och slickar i ansiktet så knuffar vi inte ner den eller säger nej. Det sistnämnda är oerhört viktigt, en naturlig ledare skriker inte åt medarbetarna, den korrigerar inte heller, visar ilska .
Genom att vi lever vårt liv utan att svara på hundarnas “tiggeri” så förmedlar vi hur trygga vi är. Motsatsen är den hundägare som jämt och ständigt reagerar vad hunden än gör. Klappar när den kommer och ber om det, tar emot den med öppna famnen när den rusar fram till dörren, irriterat knuffar ner den när bästa klänningen blir smutsig av hundtassarna eller kanske skriker tyst när den skäller vid dörren.
En hund i denna situationen blir ofta väldigt stressad och förvirrad. När hunden blir stressad blir ägaren ännu mer irriterad och så är man snabbt inne i en ond spiral…
Ska man tro de som pratar strunt om oss, så bli våra hundar helt apatiska av att leva med oss och vår filosofi. Vi behöver inte orda mer om det, filmerna får illustrera hur våra hundar mår och uppträder till vardag och på “jobbet”.
En lugn och trygg ägare ger en balanserad och levnadsglad hund – vi lovar!