I lördags morse startade vi första etappen av vår instruktörsutbildning. Vilket fantastiskt gäng. Alla har lång och bred erfarenhet av att jobba med egna och andras hundar.
Att det dessutom finns ett stort mått av humor hos alla deltagarna gör inte saken sämre. Det blev många härliga skratt under de här tre dagarna.
Den här utbildningen blir lika givande för oss som för de andra. Vi är oerhört tacksamma att vi fått förtroendet att dela med oss av vår filosofi och att vi på detta sättet får ytterligare möjlighet att utvecklas. Vi längtar redan till nästa tre dagar.
Det här handlar om personlig utveckling så därför söker vi kunskap där den är som bäst. Den finner vi inte alltid bland hundtränare eller etologer.
En av kursdeltagarna uttryckte det så här: Vad är det för hundutbildning jag ska gå? De första böckerna vi ska läsa handlar om tennis och hästar! Ja just det, “The Inner Game Of Tennis”, “Hästarnas Budskap” och “Dansa Med Hästar”.
Ett litet exempel på en diskussion som förekom!
Läser man innehållsförteckningen för de valpkurser som finns på marknaden finns det en alltid en del i kursen som heter kontakt eller ögonkontakt. Denna kontakt tränas, i de flesta fall, med hjälp av godis, leksak eller annan “belöning”.
För oss är detta inte kontakt, det är tiggeri. Hunden jobbar i bästa fall för att få godiset men det innebär inte att den jobbar för ägaren eller håller kontakt på ett naturligt sätt. Jag har aldrig sett en hund eller varg springa runt med mamma scans köttbullar.
Att en hund tittar på oss är inte det samma som att den har kontakt.
I diskussionerna kring detta begrepp letade vi efter andra ord för att förklara vad vi menar. Ett av dessa ord blev SAMHÖRIGHET!
Samhörighet känner man med den man litar på, känner sig trygg med och ser upp till. Det känner man inte med den som tvingar och kuvar, inte heller med den som fjantar och fjäskar och inte heller med den som delar ut mutor hela tiden.