Vi lyssnade på Cesar på Hovet igår kväll. En positiv upplevelse med en lagom blandning av skratt och allvar. Han har massor med utstrålning vilket är en stor del av förklaringen till hans resultat i arbetet med hundarna.
Lite förundrad blev vi över hans reaktion på de hundägare som var modiga nog att deltaga med hund på scenen, vi utläste lite osäkerhet i Cesars uppträdande. Var det en kulturkrock? Han är van vid amerikanernas kaxighet och möttes här av mycket osäkerhet och kunde inte riktigt hantera det. Han är inte mer än människa han heller vilket är skönt att konstatera.
Det var inget märkvärdigt som visades med de hundar som var på scenen men jag noterade ett gemensamt drag, ingen av hundarna lade märke till Cesar förrän han på ett eller annat sätt påkallade deras uppmärksamhet. De första var två valpar och dessa hade ingen som helst kontakt med sina ägare utan intresserade sig bara för omgivningen.
Detta är resultatet av de mjuka metoderna, människan är inte det minsta viktig för hundarna. Vi är inte mer värda än godiset de får och det kan aldrig bli en ersättning för den trygghet som hunden behöver.
Cesar uttrycker det så här: ” Hunden följer inte en kärleksfull ledare eller en intellektuell ledare utan den följer bara en instinktiv ledare.” Med andra ord sagt, vi måste lära oss att hitta balansen i oss själva och därmed spela rätt roll tillsammans med hunden för att ge den ett tryggt och harmoniskt liv. När vi uppnått det så kan vi visa vår kärlek på ett sådant sätt att hunden inte far illa.
Om jag kunde försörja mig på att skriva här så hade jag inte gjort annat. Dagligen möts jag av det elände som den moderna hundhållningen orsakar. Jag får panik när jag pratar med hundägare och får höra om de råd de fått och med vilka metoder man försökt hjälpa hunden. Många hundar avlivas i onödan därför att rådgivaren inte har den minsta kunskap om hund utan baserar sin hjälp på en halvdan kurs i tekniken att kasta köttbullar. Veterinärerna skriver ut lugnande utan att förstå sig på hur ett problembeteende ska rättas till. När medlet inte har någon effekt så avlivar man hunden. Listan kan göras hur lång som helst.
För en stund sedan fick jag ett mail om en hund som var skotträdd. Ägaren undrar om det går att hjälpa hunden. Med ledning av mailet så tror jag inte det är något problem, men naturligtvis måste jag träffa hundan för att vara säker.
I mailet står det att hunden gjort ett bra MH men fick bryta på skottet och det var då man upptäckte problemet första gången. Jag undrar om det var då man orsakade problemet? Det är helt naturligt för en hund att reagera på skott men hur reagerar människan på hundens rädsla. Hjälper man hunden att avreagera eller förstärker man rädslan genom att uppträda felaktigt. Har testledaren tillräcklig kunskap att hjälpa hundägaren eller skickar man bara hem ekipaget och har förstört hunden?
Hela Hundsverige är på väg åt skogen och det skapas mer och mer lidande bland våra hundar.
Ett citat hämtat från senaste Svensk Jakt Nyheter. “Om du inte ser problemet är du förmodligen en del av det.”
Lite positivt måste jag skriva för att uppväga ovanstående domedagspredikan. Det var som sagt ett nöje att uppleva Cesar live och för ett par veckor sedan träffade vi återigen Bobby från Nordirland. Bobby är pappa till den moderna retrieverträningen och här kan man verkligen tala om mjuka metoder. Hans träning är den mest genomtänkta jag någonsin upplevt och han är lika duktig på att bygga upp hundarnas självförtroende såväl som förarnas. Samtidigt som han bygger självförtroende har han ett naturligt lugn som gör att hundarna verkligen ser upp till honom. När vi besökte honom i höstas fick vi se hans egna hundar som hade en enorm kontakt och respekt men som samtidigt arbetade med fart och självförtroende. Jag lovar, hundarna strålade av glädje.
Nu tränar vi alla våra hundar från grunden efter Bobbys råd och på några dagar ser vi redan vilken effekt det får.