I går kväll hade jag besök av en familj men en schäferhane. Familjen kom hit därför att de ville jag skulle bedöma hunden. Hunden hade sprungit fram till några småhundar ett par gånger och sista gången hade den tagit en liten hund över nacken utan att skada den.
Omgivningen propagerade för avlivning med motivationen att schäfern var aggressiv men bara för att det är en stor hund och dessutom en schäfer så betyder det inte att den är livsfarlig.
Beskrivningen som jag får av hundens uppträdande gör att jag starkt misstänker att det är en stor hund som har tillrättavisat hundar med fel attityd och det är absolut inte det samma som aggressivitet. Sen är det en helt annan sak att schäfern ska lyssna på sin ägare och inte uppföra sig så här, han skrämmer både hundar och folk med sitt uppträdande.
När hunden kommer in till oss ser jag inga som helst tecken på osäkerhet eller aggressivitet, det finns inte någonting som pekar på att den har problem. Gunilla kommer in med Strössel (4 mån. jackrussel) och Brave (4 mån. schäfer) som båda är välfostrade av vår flock och därmed uppträder med ett riktigt undergivet kroppsspråk när de tar kontakt. Hanhunden uppträder fullständigt normalt och är blott och enbart intresserade av de små. En stund senare tar vi in Shadow i köket och schäfern är minst lika trevlig när de två möts.
Sammanfattningsvis så är min bedömning av hunden följande: Väldigt bra mentalt, en aning för hård vilket gör den lite svårare att arbeta med men det finns absolut inga mentala brister eller inlärd osäkerhet. Lite stressig och pipig p.g.a livet hos tidigare ägare och att nuvarande ägarna behöver ändra en del på sitt sätt mot hunden. En attans trevlig hund och grann var han också och därmed än en gång “döm inte hunden efter håren.”
Jag passar på att än en gång göra reklam för ÖPPET HUS PÅ GYLLERBODA 16 APRIL.