En av de saker som vi pratade om var miljöträning. Eftersom vi utgår från naturen så resonerar vi så här:
En valp får inte följa med flocken på de dagliga aktiviteterna eftersom det är direkt livsfarligt. Den är inte med på jakterna eller får någonsin möta främmande individer utan den lämnas i ett av flocken utsett tryggt område. Någonstans tror jag att jag sett uppgifter om att valparna har en barnvakt. Valpen är dessutom inte mogen nog att möta livets obehagligheter utan att skapa negativa minnesbilder.
Vi miljötränar inte våra valpar eftersom vi tycker att riskerna är större än fördelarna. Naturligtvis har vi nytta av att ha tillgång till en flock så att valpen får social träning men annars gör vi nästan ingenting. (För er som inte har flera hundar räcker det att skaffa ett par lekkompisar till valpen.) Vi tar inte med valpen till stan eller låter den träffa främmande hundar men framförallt, om den följer med någonstans så försöker vi inte belöna den för rätt beteende, vi låter valpen vara ifred och sköta sig själv
Piff och Puff, förlåt det var samlingsnamnet, Patch och Pearl är två golden som nu är ca. 8 månader gamla och de har knappast varit utanför gården.
För ett par veckor sedan tog vi med Pearl när vi höll föredrag på ett hunddagis och i förra veckan fick Patch följa med på kundbesök.
Pearl, som en gång tidigare haft koppel på sig, band vi fast i en boxdörr bakom oss när vi höll låda. Efter tio minuter sov hon som en stock och när vi senare släppte henne lös bland deltagarna gick hon lugnt runt och bekantade sig med de hon tyckte var intressanta. Hon var öppen och balanserad och väldigt social.
Patch då, jo det fungerade lika bra med honom. På morgonen, hos första kunden, sov han på sidan under köksbordet och brydde sig inte ett dugg om den främmande hunden.
På eftermiddagen mötte han en hund som visade lite aggressivitet när husse öppnade dörren men en stund senare låg han vid sidan om Shadow och båda sov lika lugnt. Hunden som fanns i lägenheten är hur rar som helst så med min och hundarnas hjälp blev den lika lugn och avslappnad.
Åter till kursen! På slutet släppte vi alla valparna i köket för att de skulle få leka. Med vår hjälp fick ägarna hålla koll på sina små, om någon blev alltför dominant bröt vi beteendet och framförallt var vi väldigt noga med att ingen valp skulle bli rädd.
Det var just det som hände, en valp (norsk lunnehund) krockade med en annan, pep till och gömde sig under bordet. Katastrof, nej inte alls men det gäller att göra rätt när sådant här sker.
Jag fick tag i valpen och lyfte fram den mitt i högen. Lugnt höll jag fast den utan att prata eller klappa och dessutom fångade jag in en av den andra valparna som jag lade på golvet framför nosen på räddharen. Det tog 5 minuter och så började rädslan försvinna och efter ytterligare fem minuter kunde jag släppa taget och valpen var inte rädd längre. Micki Gustavsson skrev en gång i Hundsport under rubriken “Var inte rädd att låta valpen bli rädd” så sant som det är sagt men man måste också veta hur man ska hjälpa valpen när problem uppstår. Vet man inte det är det bättre att låta den bli mogen och vuxen i lugn och ro.