De flesta som idag arbetar med hundars problembeteenden och hundträning ansluter sig till samma uppfattning när det gäller ledarskap. Man försöker på olika sätt föra i bevis att det inte existerar ledarskap bland vilda djur. Följande citat är hämtat från en hemsida som tillhör en av de tongivande i denna rörelse. “Till exempel har man inte bland vilt levande flockdjur kunnat finna en rangordning baserad på att vissa djur dominerar andra med maktmedel.”
På annat håll framförs det att ledarna i en vargflock inte skall kallas alfapar utan de skall benämnas föräldrapar och att detta par inte leder utan att det blott och enbart handlar om att alla sammarbetar.
På ovan nämda hemsida beskylls de som pratar om ledarskap för att marknadsföra följande befängda ideer.
-Att hunden strävar efter högre rang, att man inte får vara snäll mot sin hund, att när hunden inte lyder en tillsägelse, så trotsar den och vill nå högre i rang, att vi har inte har någon tanke på att det kan bero på dålig träning när hunden inte lyder, att vi påstår att terapin är att kväsa den uppstudsige och att detta leder till en accelererande våldsspiral.
Dessa påståenden är bara ett litet smakprov på det som vi anklagas för.
De här åsikterna är för mig enbart bevis på hur oerhört dålig kunskapen är om hundars naturliga beteenden, men framförallt är det bevis för hur fast dessa personer är i gamla värderingar från den tid då alla trodde att ledarskap var strikta regler, tillsägelser och korrigeringar. Skräcken för att någon skall behandla sin hund efter dessa felaktiga värderingar har fått hundvärlden att tillbedja en religon som är baserad på helt tokiga grunder.
Jag är helt medveten om att det finns många personer i vårt land som fortfarande tror att ledarskap är att “visa hunden vem som bestämmer”. men vad det gäller mig och Gunilla så har vi passerat det stadiet och har en helt annan syn på ledarskap.
Jag kommer här att beskriva vår tolkning av begreppet ledarskap och hur vi skall uppträda för att följa naturens lagar och ge våra hundar ett tryggt liv. Denna tolkning baseras på våra iakttagelser av andras eller egna hundar och alla de valpkullar vi haft. Jag har ägt hund (40 st) under fyrtio år, jakttränat hundar åt deras ägare (ca 20 st) och Gunilla har trettio års erfarenhet med fler än 25 egna hundar. Vi har hållit otaliga kurser och träningar och tillsammans har vi fött upp närmare 500 valpar (varav Gunilla 350) och med stort intresse och engagemang följt tikarnas fostran av de små.
LEDARE?
Att det inte finns ledare ibland flockdjuren är ett av de mest befängda uttalanden jag stött på, det behöver vi inte diskutera överhuvudtaget. Det är bara att hänvisa till David Mech, som är den mest framstående forskaren på vilda vargar (ej att jämföra med alla som tittar på hägnade vargar) och hans dokumentation av vem som tar initiativ till aktiviteter i vargflocken. Det är undantagslöst någon av ledarparet som startar flockens vandringar, fördelat ungefär fifty, fifty mellan dem båda.
Nu misstänker jag att protesterna höjs och precis som på Adventure konferensen, så är det säkert någon som skriker “det är ingen som bestämmer allt”. Vad var det jag sa om att vara kvar i gamla värderingar, vi har inte påstått att någon bestämmer allt utan att någon tar initiativ till det mesta.
Flockdjuren är genetiskt programerade på att flocken måste ha en ledare. Alternativet till detta är kaos och det får snabbt flocken till att brytas sönder. När hunden inte ser någon på tronen tar den på sig jobbet som ingen vill ha, inte ens den själv.
Innan könsmognaden kan valpen inte uppfatta om det finns någon på toppen eller ej, men när väl hjärnan är tillräckligt utvecklad registrerar den problemet. Valpen kommer i slyngelåldern! Tyvärr är de flesta hundar inte kvalificerade för jobbet utan mår på olika sätt dåligt. Vi har satt en 15-åring som VD för Volvo. De som börjar skälla och bråka märks ju, men det finns en katogori som vänder oron inåt och försvinner in i en bubbla. Dessa deprimerade hundar är det ingen som ser eller söker hjälp för, de är ju “så snälla”.
NATURLIG FÖLJSAMHET.
Den avgörande frågan är däremot varför ledarparets initiativ följs av de andra i flocken. Om “Nisse Hult” reser sig för att gå iväg så är det ingen som följer, men när ledarna signalerar uppbrott så följer flocken automatiskt. Det är också helt tydligt att det är ingen som följer för att den andre spelar pajas, försöker vara intressant eller mutar med köttbullar och märk väl det inte heller någon som lärt in ett fotkommando eller hotar med stryk.
För oss är det helt klart att det bl.a. beror på tikens fostran av valparna. Hennes målmedvetna arbete att lära valparna att bli undergivna gör att de känner sig trygga i hennes närhet och att de blir uppmärksamma på hennes signaler, hennes fostran gör att de små “ser” de vuxna och därmed följer deras initiativ. De vuxna blir dominanta genom att demonstrera sina positiva egenskaper, styrka, lugn, självsäkerhet, erfarenhet m.m. och därmed följer de undergivna utan att på något sätt ifågasätta eller känna sig kuvade.
Det framförs idag att våra hundar inte längre är vargar men vad det gäller tikens fostran så kan jag inte hitta någon större skillnad mellan vargens och hundens beteenden. Det som finns dokumenterat på vargar (det som jag kan hitta) är identiskt med våra tikars beteenden.
En annan stor del av ledarparets inverkan på följeslagarna är hur de uppträder med kroppsspråk, attityd och hur de svarar på flockmedlemmarnas försök att påverka dem.
Jag har ägt en hund, Kim, i mitt liv som var ett ämne till ledare. Vid ett tillfälle blev han biten i låret av en annan hanhund, Kim vänder då bara på huvudet och tittar på den andra hunden och om han hade kunnat prata så hade han vänligt sagt “vad håller du på med”. Odågan blev bara hälften så hög och smög därifrån. Oavsett vad Kim blev utsatt för löste han det med en lugn och säker attityd. Hans blotta närvaro lugnade ner aggressiva hundar och jag såg honom aldrig vara arg på en annan hund.
I “Matdax” filmen reagerar alla de andra hundarna när Mandel går fram till sin skål utan att hon gör någonting för att de ska flytta på sig. Hon är den säkraste av dem alla och vad jag vet har hon aldrig morrat åt någon av dem.
En stark och trygg ledare låter sig inte provoceras eller styras och utstrålar alltid lugn och självsäkerhet.
Ledarna är viktiga, de betyder trygghet och säkerhet och om vi vill ha en hund som följer oss i vått och torrt måste vi uppträda på detta sätt.
Denna naturliga följsamhet fungerar, i motsats till köttbullmetoden, fastän grannens katt springer över gatan eller löptiken finns i närheten. Om vi uppträder som “gud” så väljer hunden oss framför allt annat, medan han med köttbullarna eller en “pajas” oftast står där med “lång näsa” .
Lyckas vi att etablera ledarskapet och därmed följsamheten kan hunden leva sitt liv i full frihet utan koppel och kommandon, den väljer att följa utan tvång från oss.
KONTAKT.
Kontakt är samma sak som följsamhet och den finns naturligt i hunden.
Läser man innehållsförteckningen till de flesta valpkurser idag så innehåller den alltid kontaktövningar. För oss är detta helt felaktigt, kontakt får man för att man är trygg och betydelsefull och inte för att man har en köttbulle mellan tänderna. Den framtränade “kontakten” bygger på att köttbullen ska vara intressantare än de saker som händer runt omkring men det fungerar bara i teorin, eller som någon sa “här står jag och viftar med en tusenlapp och så springer det förbi ett rådjur som är värt tiotusen.”
Undergivenheten, som framkallas av tiken, ger en naturlig kontakt med bakåtstrukna öron och eftersom den är instinktiv är den värd åtskilliga miljoner. Uppträder vi enligt samma lagar så är vi precis lika värdefulla som tiken.
TRYGGHET.
Som syns i våra filmer lär tiken valparna att bli undergivna och avslappnade när hon griper tag i dem. När hon är färdig med sin uppgift reagerar valpen med avslappning och det finns absolut ingen rädsla i valpens reaktioner. Fostran gör valpen lugn och trygg med vuxna hundar och den reagerar med undergivna signaler i kontakt med dessa. Undergivna signaler är en garanti för att inte bli attackerad av en normal hund.
Att valpen är fostrad av tiken innebär inte att valpen reagerar på samma sätt i kontakt med människor. Om vi härmar tikens metoder på rätt sätt blir valpen helt trygg i all kontakt med människan, lika trygg som den är med sin mamma. Oavsett om det är veterinären som undersöker den eller grannens barn som kramas så har hunden ingen anledning att bli rädd eller arg. I filmerna “med valpköpare på besök” syns det tydligt att alla våra hundar är helt avslappnade och trygga med främmande människor.
Tiken är inte aggressiv eller använder fasthållandet som korrigering utan hennes mål är att göra valpen trygg. Därmed sagt att det är helt förkastligt att flyga på sin valp eller hund och trycka ner den mot marken för att bestraffa den eller för att göra den undergiven. Vill man att valpen bli trygg ska det ske i lugn och ro framför TV:n på ett alldeles speciellt sätt.
BRIST PÅ UNDERGIVENHET MOT HUNDAR KAN GE RÄDSLA FÖR ANDRA HUNDAR.
Om hunden inte får lära sig att bli undergiven får den ingen naturlig följsamhet, men det värsta är att en hund som inte får lära sig undergivenhet reagerar med rädsla istället.
En valp som inte blir fostrad av tiken får helt fel attityd och uppfattas därför av vuxna hundar som dominant och dessa reagerar då med att tillrättavisa den lille för att lära den vett och etikett. Det är viktigt att förstå att den vuxne är helt normal och reagerar instinktivt, det är många hundar som blir anklagade för att vara aggressiva efter en sådan händelse vilket är fullständigt fel. Naturligtvis ska den vuxne inte skada valpen. (se fostran filmerna)
Det finns ett antal scenarier för hur valpen reagerar på en uppfostran av en främmande hund. Det finns naturligtvis många möjligheter eftersom detta är levande varelser och inga maskiner men här följer de fem vanligaste. Observera att det finns mentalt starka individer som i stort sett aldrig reagerar med rädsla!
För nr. 1 o 2 gäller att valpen är strax över 8 veckor, vilket innebär att den fortfarande kan lära sig att bli undergiven.
För nr 3 o 4 gäller att valpen är äldre, ej fostrad av tiken och kan därmed inte ta till sig budskapet om undergivenhet.
För nr 5 gäller att valpen är nästan vuxen, ej fostrad av tiken.
För nr. 6 gäller att den är välfostrad av tiken och i vilken ålder som helst.
1. Valpägaren lyfter upp sin valp, skriker, skäller ut ägaren till den vuxne hunden och rusar iväg till veterinären. Med mycket stor sannolikhet kommer denna valp att vara livrädd för främmande hundar. Först och främst av samma färg och fasong som denna hund men det kan gälla alla hundar. Vill det sig illa kan den dessutom bli rädd för både ägaren och främmande människor.
2. Ägaren låter den vuxna hunden göra sitt jobb i lugn och ro och blir kvar med valpen, tillsammans med hunden, tills valpen avreagerat och släppt den osäkerhet som uppstod. Denna valp blir inte rädd och har dessutom fått en liten lektion i undergivenhet.
3. Ägaren reagerar som i fall nr.1. Valpen blir garanterat rädd. I detta fall med en äldre valp, är det mer sannolikt att det bara gäller den typ av hund som överföll. Valpen är mer mogen och har dessutom mer erfarenhet och kan därför skilja olika hundar åt.
4. Ägaren reagerar med att skilja hundarna åt utan att bli upprörd och står lugnt kvar och pratar med den andre hundägaren tills valpen släppt rädslan. Valpen blir inte rädd men har inte lärt sig någon undergivenhet eftersom den är för gammal.
5. Valpen kan bli allt från att bli rädd till att ge sig in i ett slagsmål. Resultatet blir en rädd eller aggressiv hund och i något undantag en oberörd hund.
I de fall valpen kommer ur det här med rädsla finns det en stor risk att detta utvecklas till aggressivit innan hunden nått 3 års ålder.
6. Denna valp/unghund kan bli skrämd om ägaren reagerar felaktigt men i övrigt kan den hantera de flesta situationer utan negativa att få negativa minnesbilder.
BRIST PÅ UNDERGIVENHET MOT MÄNNISKOR KAN GE RÄDSLA FÖR ALLA MÄNNISKOR T.O.M. ÄGAREN.
Om valpen inte får lära sig att bli lugnt avslappnad när en människa håller fast den så kan den reagera med rädsla och/eller aggressivitet. Veterinärbesök, kloklippning eller vanlig enkel pälsvård blir då till traumatiska upplevelser i hunden liv. Det finns också stor risk att hunden reagerar negativ om någon böjer sig ner över den, tränger in den i ett hörn (kanske barnbarnet), hastigt kommer in genom dörren o.s.v.
Vi härmar tikens fasthållande på ett alldeles speciellt sätt. Ingen av de 65 hundar vi tillsammans ägt har varit rädda för främmande människor. Problemet är snarare det motsatta, de vill på alla sätt komma så nära det går eftersom en människas famn är det tryggaste som finns.
ÖVERLEVNADSINSTINKT.
Hundar, precis som alla andra djur inklusive människan, har en drift att undersöka omvärlden för att finna bättre möjligheter att överleva och föra sin art vidare. I denna drift ingår att försöka skaffa sig fördelar framför en annan individ eller att på något sätt påverka sin omgivning. Vi misstänker att det är detta som, av människan, missuppfattats och fått oss att tro att hundarna strävar efter att ta över.
Två dagar efter det att vi börjar ge valparna fast föda skriker de när vi närmar oss valplådan. Samma sak händer om man går in i ett svinstall när det är dags för mat, jag lovar det är hörselkåpor som gäller. Såväl valparna som grisarna tror att vi serverar maten snabbare ju mer väsen de för, de tror att de styr oss.
Samma sak händer när vi tar fram kopplet och ska gå ut, ger den mat, när vi ska ta ut hunden ur bilen på jaktprovet eller på klubben m.m. Hunden erbjuder ett antal beteenden som den tror får oss att snällt lyda.
Det finns anledning, att i olika sammanhang, återkomma till detta ämne eftersom det är dessa instinkter som ställer till många problem.
BELÖNING – BESTRAFFNING
Under modern tid har alltid grundtanken i dressyr och träning av hundar, även hästar, varit att bestraffa felbeteenden och att belöna rätt beteenden, d.v.s. de beteenden som vi människor tycker är rätt eller fel.
Ur hundens synvinkel kan vi då ställa oss ett antal frågor:
1. Har djur moral, förstår hunden på vårt sätt, vad som är rätt eller fel?
Nej, djur har ingen moral och vad än en hund gör så följer den bara instinkterna.
2. Bestraffar djur varandra?
Nej, det gör de förmodligen inte men en del av deras beteenden är lätt att tolka som bestraffningar. Ett sådant exempel är när de vuxna imponerar på valpen, det ser ut och hörs som en tillrättavisning men vi har aldrig uppfattat det så.
3. Belönar de varandra?
Ännu mer osannolikt än att de bestraffar. Vi kan inte tolka något av det de gör som att de belönar varandra.
4. Är dressyr till för hundens skull eller vår?
Det är helt och hållet vi som försöker tillfredställa våra behov av kontroll. Den moderna belöningsträningen (operant inlärning) beskrivs som “lydnads träning på hundens villkor”. Vadå hundens villkor, det finns inte en hund i världen som vill bli lydig.
5. Kan bestraffning eller belöning skada hunden?
Att bestraffning, som dessutom inte är naturligt, är skadligt är de flesta eniga om men att dagens belöningsträning har negativ effekt är vi nästan ensamma om att tycka.
Ovan har jag pratat om att en bra ledare inte låter sig styras eller provoceras. Hur är det då med operant inlärning, vem styr vem! Hunden erbjuder ett beteende för att tränaren skall ge den belöningen, alltså är det hunden som styr. Ja jag vet , det är ett enormt effektivt sätt att göra inlärningar, men inlärningar är ingenting som hunden ber om och kan inte på något sätt ge hunden den trygghet som den så väl förtjänar. Det kanske inte är så konstigt att allt fler hundar är osäkra och rädda och utvecklar aggressivitet och vaktbeteenden.
Den ovan nämda överlevnadsinstinkten är drivfjädern till att hunden utför alla cirkuskonsterna för att komma åt sin belöning. Som jag också nämde är det samma sak som händer när vi ska ut genom dörren, ger hunden mat eller tar ut den ur bilen. Vill bara nämna att sitt och varsågod vid dörren, i bilen eller när det är dags för mat inte är lösningen, det blir lika tokigt.
När en hund känner att den kan styra allt i vardagen och dessutom tränas med belöningsträning utvecklar den ofta en enorm stress. Den stressige hunden irriterar ägaren men irritation är ingenting som hunden förstår och så blir den mer stressad och så blir ägaren mer irriterad och……………………….
Är det någon som känner igen sig? Ska hundar ha det så här?
6. Kan man belöna ett “ickebeteende”?
När det gäller terapi för problembeteenden och även i den så kallade vardagslydnaden pratas det mycket om att belöna hunden när den, inte är arg, inte skäller, inte hoppar på besökaren eller när den slutar att bita på bordsbenet efter en tillsägelse. Ja gott folk då måste jag lämna detta åt sitt öde, för här är det ingen som skäller eller är arg så jag måste kvickt in i köket och belöna våra hundar.
Vad är detta för trams? En hund kan inte förstå att det är bra att den “inte gör någonting”. Först marknadsför man operant inlärning som metod och sedan frångår man dessa principer och påstår att hunden förstår på samma sätt som en människa.
STRESS
En gång i tiden trodde jag att stress var förväntan på aktivitet men idag vet jag att orsaken till problemet är att hunden kan styra sin omgivning.
För några dagar sedan såg jag en filmsnutt från youtube med en valp på 11,5 vecka. Valpstackaren försökte räkna ut vilket beteende den skulle erbjuda för att komma åt godiset. Visst den lärde sig att ge vacker tass men usch vilken stress den utvecklade.
Tjejen som jobbar med valpen förstår naturligtvis inte bättre men det är inte henne jag kritiserar utan de som utan eftertanke lanserar alla dessa kurser som bygger på detta inlärningssätt. Är det rätt att använda en träningsmetod som får hundägarna till att känna sig duktiga och bekräftade men som blir förödande för många hundars välbefinnande.
Nu finns det lugnande medel i tablettform och t.o.m. i dosor som man sätter i vägguttaget. Det pratas också om efterchocksbehandling där hunden ska gess lugnande medel, som tur är är detta medel overksamt, men vart är vi på väg?
Den dagen jag får pengar över skall jag bekosta en provtagning för att undersöka halten av stresshormon i hundar som tränas och lever under olika omständigheter.
AKTIVERING
Aktivering är absolut ingen lösning på diverse problem och valpar skall bara aktivera sig själva under lek med kompisar eller med tuggben.
Den vuxna hunden behöver inte flera timmars aktivering per dag som en del påstår.
Här måste jag ta upp ett stort problem som är DÅLIGT SAMVETE. Nästan alla hundägare har dåligt samvete bl.a. för att man inte hinner med att aktivera hunden.
Lova mig att slänga det dåliga samvetet överbord, de flesta av er gör allt och lite till för er hund. Det dåliga samvetet orsakar mer problem än ni anar, släpp det så mår både ni och hunden mycket bättre.
ETT PERFEKT LIV – FÖR HUNDEN
Om vi får bestämma så ser ett tryggt och harmoniskt liv för hunden ut så här:
Mamman eller en extramamma är duktig på att fostra så att valparna får lära sig att bli undergivna och därmed trygga med andra hundar.
Ägarna härmar tiken fostran så att samma sak gäller alla människor.
Ägaren demonstrerar, på hundars vis, att han/hon är stark och trygg och kan ta “björnen”, eller någon annan hotande fara om den kommer.
Valpen har ett par lekkamrater som den får leka med några gånger i veckan. Den får också ibland träffa en stabil hund av samma kön så att undergivenheten vidmakthålls.
Under valpens första år har den endast två regler att rätta sig efter. Dessa är: du kommer när jag ropar och du lyssnar när jag pratar. I övrigt får den vara VALP och njuta av livet i godan ro.
Ägaren blir aldrig arg, rädd eller irriterad utan är ständigt lugn och samlad, vad som än händer.
Ägaren låter sig inte styras eller provoceras. Vi lovar , det finns många fallgropar här som ingen tänker på.
Ägaren förstår att belöning i samband med miljöträning kan få negativa effekter.
Ägaren förstår att en blick, belöning eller annan reaktion kan var tillräckligt för att t.ex. göra valpen rädd för smällare.
Ägaren vet hur man uppträder med kropp och attityd när valpen blir könsmogen, så att den inte behöver ta jobbet som VD för Volvo. Hunden slipper vara rädd och osäker, vakta eller stressa.
Hunden får en timmes promenad om dagen, där den koncentrerat följer sin ägare och ett par gånger i veckan någon slags hjärngympa.
Sist men inte minst valpen får vara ifred och sova massor av timmar varje dag och dtta gäller också vuxna hundar. Är hunden trygg så sover den hur mycket som helst och mår bra av det.